Månadskrönikan

Oktober 2025

Meningen med livet

Ibland får jag en känsla av att något inte stämmer, och då behöver jag stanna upp. Det kan kännas som om allt bara rullar på – som om livet är en enda lång upprepning. Salomo skriver i Predikaren:

”Det som har hänt kommer att hända igen, det som är gjort kommer att göras igen. Det finns inget nytt under solen” (Pred 1:9).

Det är som att han fångar känslan på pricken. Vad är då livets syfte?

Vissa säger att meningen med livet är att vi ska nå människor med evangeliet. Jag håller inte med. Självklart är det vårt uppdrag att nå människor, men uppdraget är inte detsamma som meningen med livet. Teologen Stanley J. Grenz uttrycker det så här:

”Läran om treenigheten förklarar att Gud är relationell. Den ende, sanne Guden är den sociala treenigheten – Fadern, Sonen och Anden.”

Gud har fullkomlig gemenskap med sig själv, och meningen med vårt liv är att spegla honom i den gemenskapen. Ja, livet kan ibland kännas som en enda upprepning. Men när vi förstår att vi är skapade för relation med Herren genom Jesus Kristus, fylls våra liv av en mening som sträcker sig ända in i evigheten.

Om nu meningen med livet är att vara i relation med Honom, då bör vi spendera mer tid med Honom. Sångerskan Misty Edwards sjunger:

”Jag vill inte tala om Dig som om Du inte är i rummet.”

Låt oss den här månaden inte bara tala om Honom, utan tala med Honom – och upptäcka den djupa mening som bara Han kan ge.

Martin Hårsmar, pastor

November 2025

Från mörker till ljus –”Den fullkomliga kärleken driver ut rädslan” 1 Joh. 4:18
En personlig berättelse om hur Kristus förvandlade mitt hjärta.

Från mörker till ljus kom jag. Jag levde länge i en värld av rädsla, skuld och krav.

Jag trodde att Gud var en sträng herre som ständigt dömde mig, och att jag behövde kämpa för att förtjäna hans kärlek. Jag försökte vara ”god nog”, men ju mer jag kämpade, desto tommare blev jag. Mitt liv var som ett slaveri – fullt av regler men utan frid.

Men en dag började jag söka sanningen, inte i rädsla utan i längtan. Och där, mitt i mörkret, mötte jag Kristus. Han visade mig att Gud inte är en herre som kräver lydnad, utan en kärleksfull Far som längtar efter våra hjärtan.
Jag förstod att jag inte var en slav, utan ett älskat barn. Det var som att ett tungt ok föll från mina axlar. Jag kände för första gången frihet – en inre frid som världen inte kan ge.

När Kristi kärlek fyllde mitt hjärta försvann mycket av det gamla: lögner, avund, hat och hyckleri. Jag behövde inte längre låtsas vara perfekt eller gömma mig bakom fasader.
I Guds kärlek finns ingen rädsla, för den fullkomliga kärleken driver ut rädslan.

Kristus lärde mig att sann frihet kommer genom sanning och förlåtelse. När vi vågar förlåta – både andra och oss själva – öppnas vägen till helande. Och när vi lever i sanning blir våra ord och handlingar fyllda med ljus. Det är inte alltid lätt, men kärleken ger kraft att stå kvar i ljuset, även när mörkret försöker komma tillbaka.

Den verkliga lyckan kommer inte från pengar, makt eller yttre framgång. Den föds när vi lever nära Gud, i kärlek och sanning.
När vi låter Kristus lysa genom våra liv, blir vi själva bärare av ljus för andra.
Och just där – i kärleken, sanningen och friheten – bor den verkliga lyckan.

-Tack för att ni tog er tid att läsa!
// Mahmoud Naseri, befriad från mörka tankar